Hemma fortsätter vi träna på det vi lär oss på kursen och så även vårt stora projekt nu, att inte dra i kopplet, och det går ganska bra, han glömmer sig ju lätt och det märks ju lite extra när han stegar iväg mot om han varit en liten hund, men skam den som ger sig. Nu ska jag torka blodpudding och se om det kan vara något för den kräsne lille herren.

I slutet skulle vi köra inkallning där hundarna stod på två led med sina mattar och hussar och hunden skulle springa i mellan fram till sin matte/husse, Kursledaren tog Igor och jag gick bort i manegen ( kursen är i ett hästhus) och kallade, Igor kommer duktigt, men väl framme gör han ett aerovarv runt bakom och sätter av tvärs genom manegen och manglar den ilskne hunden. Jag VEEET att hundar inte tänker så, men detta är Igor en varghund, ut i klospetsarna, jag vill nog säga att han gav igen. Jo det gick bra med den andra hunden som såg ganska snopen och ja tillmanglad ut, men inga skador.

Nåja nästa gång ska vi hålla lite avstånd till just den hunden, skulle inte förvåna mig om Igor är långsint också.

Igor han är lika glad för det, han är alltid glad! han är dessutom rejält långhårig ruffsig och ser faktiskt rätt bedrövlig ut, snart är det dags att rycka ner honom så den skabbiga pälsen får lämna plats åt ny och fräsch. Vi väntar dock några veckor till ifall det kommer vinterväder. Förövrigt händer det inte jättemycket just nu, vi lunkar på här hemma, husse och matte jobbar och barnen har börjat skolan efter jullovet. Vi trivs bra, det är så lugnt och skönt här ute på landet. Ska kolla upp om det finns någon utställning som vi vill gå på och om det måhända finns någon kurs vi vill gå under våren.

Hopp o hej, efter att jag postat inlägget kollade jag runt lite på nätet efter kurser och hittade en som verkade intressant, och det visade sig att pga återbud så fanns det plats at börja redan på lördag, ska bli kul, detta behöver vi verkligen!

Sen kom morfar och farmor och farfar och efter att ha hälsat så som han brukar och visat sin glädje över att han fått gäster blev han vänligt men bestämt deporterad in i vardagsrummet medan alla tvåbenta intog julmiddagen och sjönk djupare ner i paltkoman. Igor låg platt innanför kompostgallret och lyckades med sina mörka ögon få en och annan köttbulle att hamna i hans mage. ( Trots avståndet på ett par meter) När vi ätit klart dukades det för kaffe och godsaker i vardagsrummet, Igor gjorde ett par tappra försök att få plats i soffan men blev beordrad att ligga på golvet istället, en liten stund gjorde han detta men tyckte sedan att sängen var en bättre plats.

Medan julklapparna delades ut sov han som en stock och när han vaknade fick han sin julklapp, ett smaksatt tuggben vilket han med glädje började tugga på och så fortsatte med resten av kvällen. Idag kom ju resultatet av julklappen, en något risig Igormage, men inte så farligt ändå, tuggisen ligger nu i skåpet så magen får lite ro, han kommer få resten senare, men det kan ju bli lite mycket av det goda.

Matten och hussen tog Igor på promenad och gick en ny liten runda, det finns många vägar att gå här, det gäller ju bara att hitta de och lära sig hur de går så man hamnar rätt.

… men han har börjat strula med maten igen, det är något som stör honom, vad har vi inte klurat ut. Han går fram till matskålen som vanligt, men så är det precis som att matskålen hoppar upp och biter honom i nosen, så han hoppar bakåt och välter matställningen med buller och bång,helt galet! Vi börjar tro att det är golvet eller underlägget matbaren står på som är halt, kanske? Eller så har han helt enkelt blivit knäpp?
Jag menar man kan spika, borra, såga osv, det kan köra förbi lastbilar, spårvagnar och mindre världskrig utan att han ens höjer ett ögonbryn så varför har han blivit rädd för sin matskål?

Sitter man vid datorn kommer han och släpper ner valfri leksak på tangenterna.

När han vill gosa stångas han med huvudet, vilket innebär böjda glasögon, öm näsa och dreggel i håret.

Ingen kan sucka som Igor när väckarklockan ringer.

Igor kan konsten att tigga, ingen kan väl motstå hans mörka ögon när han lägger huvudet tungt på ens arm.

Skulle kunna skriva massor…

Till Varberg åkte vi, med ynka små förhoppningar om resultat, och se på den, Igor fick 1: HP och BIM! Inte illa alls faktiskt! För övrigt sköter han sig jättefint bland folk så vi är så nöjda.