FCI-STANDARD FÖR IRLÄNDSK VARGHUND

Hemland: Irland.

Helhetsintryck: Den irländska varghunden skall inte vara fullt så tung eller massiv som en Grand Danois, den skall dock ha mer tyngd och massa än hjorthunden, som den annars typmässigt skall likna. Den skall vara mycket stor och respektingivande, mycket muskulös, kraftigt men ändå elegant byggd. Rörelserna skall vara fria och aktiva, huvudet högburet med god halsresning, svansen buren i en mjuk båge uppåt med en svag böjd mot svansspetsen.

Minimihöjd och vikt för hanhundar skall vara 79 cm (31) och 54,5 kg och för tikar 71 cm (28) och 41 kg. Allt under detta skall uteslutas från tävlan. Ansenlig storlek, som inkluderar mankhöjd och proportionerlig kroppslängd, är det önskemål som skall eftersträvas, och det är önskvärt att orubbligt etablerar en ras där hanhundarna uppnår en medelhöjd av 81 till 86 (32) till (34), uppvisande erforderlig styrka, energi, mod och symmetri.

Huvud: Långt med mycket svagt markerat stop och mycket grund fåra mellan ögonen. Skallen inte för bred. Nosen lång och måttligt avsmalnande. Öronen små och burna som hos greyhound.

Bett: Saxbett idealiskt, tångbett accepteras.

Hals: Halsen skall vara tämligen lång, mycket stark och muskulös, väl välvd, utan halspåse eller överflödigt halsskinn.

Bröstkorg: Mycket djup med bred bringa.

Rygg: Snarare lång än kort, välvd länd.

Svans: Lång och något böjd, av måttlig grovlek och väl täckt med hår.

Buk: Väl uppdragen.

Framställ: Muskulösa, snedställda skuldror, som ger bredd åt bröstkorgen. Armbågarna väl tillbakalagda, varken inåt eller utåtvridna.

Framben: Överarmarna muskulösa och frambenen kraftiga och helt raka.

Bakställ: Muskulösa lår och underbenen långa och starka som hos greyhound med lågt ansatta, varken inåt- eller utåtvridna hasor.

Tassar: Tassarna skall vara medelstora och runda, varken inåt eller utåtvridna. Tårna skall vara väl välvda och slutna, klorna böjda och mycket starka.

Päls : Sträv och hård på kropp, ben och huvud, särskilt lång och raggig över ögonen och under käken.

Färg & Tecken: grå, brindle, röd, svart, rent vit, fawn eller vilken som helst av de färger som förekommer hos den skotska hjorthunden. ” se kommentar ”

Fel: Alltför lätt eller för tungt huvud, alltför markerad pannavsats. Stora öron och öron som hänger platt utefter huvudet. För smal eller för bred bröstkorg. Svankig nedsjunken eller helt rak rygg, för kort kropp. Krokiga framben, bockbenthet, spretiga tår. Alltför ringlad svans. Skära eller leverfärgade ögonlocksränder, läppar och nosspegel i annan färg än svart. Mycket ljusa ögon.

Kommentar färg: Den skotska hjorthundens färger: mörkt blå-grå, mörkare eller ljusare
grått, brindle eller gult, sandfärgad eller röd fawn med svarta tecken (points). Vit bringfläck, vita tår och en liten vit svansspets är tillåtet, men ju mindre vitt desto bättre, då hunden helst skall vara enfärgad. Vit bläs och/eller vit halskrage är inte tillåtet.

LIST OF POINTS IN ORDER OF MERIT ..

IN ORDER OF MERIT:

Denna anses mycket viktig, eftersom den ger hänvisning om hur de olika delarna skall bedömas efter betydelse .

1. RASTYP är viktigast, därefter följer

2. HELHETSINTRYCKET stor och respektingivande.

3. RÖRELSERNA skall till karaktären vara ansträngningslösa och aktiva.

4. HUVUD . Här omnämns också att det inte skall ha droppnäsa (”level”), av vikt är också att det är långt och bäres högt.

5. FRAMSTÄLL. Här omnämns också den kraftiga benstommen i frambenen och åter att armbågarna

skall vara tillbakalagda.

6. BAKSTÄLLET skall vara långt, muskulärt och vackert vinklat.

7. Den rastypiska PÄLSEN är sträv och hård med extra längd över ögon och under hakan.

8. LÅNG KROPP ”well ribbed up” betyder att revbenen skall vara väl välvda ända bak och bröstkorgen lång. En varghunds längd kommer av den långa bröstkorgen, inte av en lång vek länd. Väl välvda revben och rejäl bredd över höfterna ger ett kraftfullt, korrekt bakställ.

9. Välvd LÄND och uppdragen BUKLINJE .

10. ÖRONEN skall också vara små, bäras som hos greyhound. Här bör man vara medveten om att öron, tassar och svans ”växer” en varghundsvalp i så småningom . Dessa tre punkter är alltså hos en valp något oproportionerliga, liksom är benen knöliga vid tillväxtzonerna.

11. TASSAR lagom stora, slutna med väl välvda tår.

12. HALSEN skall vara lång, välvälvd och stark.

13. BRÖSTKORG mycket djup, lagom bred.

14. De muskulösa SKULDRORNA skall vara snedställda sedda såväl från sidan som framifrån.

15. SVANSEN skall vara lång och svagt böjd.

16. ÖGONEN mörka