I lördags var det andra kurstillfället och Igor sköter sig, men denna gången var han något okoncentrerad och mest intresserad av att nosa och gå runt och skvätta revir både här och där. Nåja han kan , men behöver en del koncentrationsträning. Kursledaren skrattade lite och sa att hon ändå inte upplever honom som en olydig hund utan, mer så som varghundar är, vill de inte så kan du stå där med dina köttbullar.

Hemma fortsätter vi träna på det vi lär oss på kursen och så även vårt stora projekt nu, att inte dra i kopplet, och det går ganska bra, han glömmer sig ju lätt och det märks ju lite extra när han stegar iväg mot om han varit en liten hund, men skam den som ger sig. Nu ska jag torka blodpudding och se om det kan vara något för den kräsne lille herren.

Idag började vi kurs igen, efter att vi kört lite fel var vi på plats och Igor välkomnades av de andra hundarna i gruppen på lite olika sätt, en liten lurvig tik gick resulut fram och hälsade och så var de vänner, de andra var inte lika glada i nykomlingen i gruppen, en backade så långt bort kopplet räckte, en annan sökte skydd hos sin husse, en tredje verkade inte bry sig nämnvärt och en fjärde betedde sig rätt illa, skällde och förde oväsen och vid ett tillfälle sprang den lille dansksvenska gårdshunden fram och moppade rejält. Igor han sket fullständigt i henne/honom då… Vi tränade inkallningar, sitt kvar och stadga, Igor fixar det, han behöver lite mer störningsträning men jäkligt duktig är han. Imponerande duktig när det är kurs, tänk om han kunde sköta sig så när vi är på promenad!

I slutet skulle vi köra inkallning där hundarna stod på två led med sina mattar och hussar och hunden skulle springa i mellan fram till sin matte/husse, Kursledaren tog Igor och jag gick bort i manegen ( kursen är i ett hästhus) och kallade, Igor kommer duktigt, men väl framme gör han ett aerovarv runt bakom och sätter av tvärs genom manegen och manglar den ilskne hunden. Jag VEEET att hundar inte tänker så, men detta är Igor en varghund, ut i klospetsarna, jag vill nog säga att han gav igen. Jo det gick bra med den andra hunden som såg ganska snopen och ja tillmanglad ut, men inga skador.

Nåja nästa gång ska vi hålla lite avstånd till just den hunden, skulle inte förvåna mig om Igor är långsint också.

10 januari och fortfarande ingen vinter att tala om, vilket innebär att leran breder ut sitt bruna täcke över hund och hem och matten också. En fördel med snöiga dagar är ju att hunden (och matten) iallafall är någorlunda rena när de kommer in. Nåja vi fryser inte ihjäl, jag behöver inte ta på mig som om jag var i färd med att göra en expedition till nordpolen varje gång vi ska sticka näsan genom dörren.

Igor han är lika glad för det, han är alltid glad! han är dessutom rejält långhårig ruffsig och ser faktiskt rätt bedrövlig ut, snart är det dags att rycka ner honom så den skabbiga pälsen får lämna plats åt ny och fräsch. Vi väntar dock några veckor till ifall det kommer vinterväder. Förövrigt händer det inte jättemycket just nu, vi lunkar på här hemma, husse och matte jobbar och barnen har börjat skolan efter jullovet. Vi trivs bra, det är så lugnt och skönt här ute på landet. Ska kolla upp om det finns någon utställning som vi vill gå på och om det måhända finns någon kurs vi vill gå under våren.

Hopp o hej, efter att jag postat inlägget kollade jag runt lite på nätet efter kurser och hittade en som verkade intressant, och det visade sig att pga återbud så fanns det plats at börja redan på lördag, ska bli kul, detta behöver vi verkligen!

Igår var det julafton, Igors andra. Morgonen gick åt åt till att vi stökade runt med det sista och spisen gick varm. Igor kände på sig som han brukar att det var något som skulle hända och såg på bästa sätt till att vara så mycket i vägen som han bara kunde.

Sen kom morfar och farmor och farfar och efter att ha hälsat så som han brukar och visat sin glädje över att han fått gäster blev han vänligt men bestämt deporterad in i vardagsrummet medan alla tvåbenta intog julmiddagen och sjönk djupare ner i paltkoman. Igor låg platt innanför kompostgallret och lyckades med sina mörka ögon få en och annan köttbulle att hamna i hans mage. ( Trots avståndet på ett par meter) När vi ätit klart dukades det för kaffe och godsaker i vardagsrummet, Igor gjorde ett par tappra försök att få plats i soffan men blev beordrad att ligga på golvet istället, en liten stund gjorde han detta men tyckte sedan att sängen var en bättre plats.

Medan julklapparna delades ut sov han som en stock och när han vaknade fick han sin julklapp, ett smaksatt tuggben vilket han med glädje började tugga på och så fortsatte med resten av kvällen. Idag kom ju resultatet av julklappen, en något risig Igormage, men inte så farligt ändå, tuggisen ligger nu i skåpet så magen får lite ro, han kommer få resten senare, men det kan ju bli lite mycket av det goda.

Matten och hussen tog Igor på promenad och gick en ny liten runda, det finns många vägar att gå här, det gäller ju bara att hitta de och lära sig hur de går så man hamnar rätt.

Det var underlaget han stod på som störde honom så nu står han på en handduk och äter och äter och äter, toppen! Dock inte så estetiskt i köket men men… fast vi ska köpa en matta eller nåt annat käckt som han kan stå på, inte lätt att vara långbent alltid.

Flytten har gått bra, Igor verkar ha funnit sig till rätta i nya huset. Det är perfekt, skogen på tomten och stora ängar att springa på ett stenkast bort. Frid och fröjd so far so good…

… men han har börjat strula med maten igen, det är något som stör honom, vad har vi inte klurat ut. Han går fram till matskålen som vanligt, men så är det precis som att matskålen hoppar upp och biter honom i nosen, så han hoppar bakåt och välter matställningen med buller och bång,helt galet! Vi börjar tro att det är golvet eller underlägget matbaren står på som är halt, kanske? Eller så har han helt enkelt blivit knäpp?
Jag menar man kan spika, borra, såga osv, det kan köra förbi lastbilar, spårvagnar och mindre världskrig utan att han ens höjer ett ögonbryn så varför har han blivit rädd för sin matskål?

Sitter man vid datorn kommer han och släpper ner valfri leksak på tangenterna.

När han vill gosa stångas han med huvudet, vilket innebär böjda glasögon, öm näsa och dreggel i håret.

Ingen kan sucka som Igor när väckarklockan ringer.

Igor kan konsten att tigga, ingen kan väl motstå hans mörka ögon när han lägger huvudet tungt på ens arm.

Skulle kunna skriva massor…

Vi har varit på utställning, visserligen en inoff, men i alla fall. Igor behöver ju lite träning och efter alla motgångar så kände vi att det var dags att se om han är i skick nog för att visas upp i ringen eller om vi helt enkelt skulle låta honom gå här hemma som soffhund

Till Varberg åkte vi, med ynka små förhoppningar om resultat, och se på den, Igor fick 1: HP och BIM! Inte illa alls faktiskt! För övrigt sköter han sig jättefint bland folk så vi är så nöjda.